kaosklubben

Ja, alltså igår blev det inge inlägg p g a mötet med farbror mäklaren. Det gick ju bra : ) Idag har jag pluggat, hämtat sonen och hans kompis från skolan, varit med dom och käkat toast och druckit milkshake på Kelly´s och sen var vi vid poolen tills kompisens mamma kom och hämtade honom. Sen blev det "vanlig" mat på Nishaville ikväll. Det är ett område med massor av hus och en riktigt bra restaurang där man vågar beställa mer värterländsk mat. Idag åt jag kycklingspett med potatismos och pepparsås. Sonen äter ALLTID pasta carbonara där..



Idag pluggade jag på stranden. Inte helt fel, jag skulle nog kunna tänka mig att plugga vidare om man hade ett sånt klassrum...



Jaa och som min make skrev i det tidigare inlägget så håller vi just nu på att köpa huset vi hyr! Helt underbart, jag kan inte fatta hur lyckligt lottad man är!! Vill att hela min familj och mina vänner ska kunna få chansen att komma ner hit för en billig peng och bo antingen med oss eller hyra (låna) själva!! Jag har så mycket idéer om hur jag vill fixa här inne och ute och det ska bli så kul! Men det får bli till nästa vinter som jag kan göra det för köpet går inte fullt i lås förren i slutet på april och då är vi tyvärr redan hemma.. Så därför kommer nu ett par bilder på huset och utsikten förstås som ju är halva grejjen med huset.


Bilden ovan är utanför grinden... 
Bilden nedan är från altanen..


Bilden nedan är på huset snett från sidan då jag har ryggen mot havet..


Och sista bilden är på sovrummet som jag och maken sover i, och där ska jag nog inte ändra såå mycket : )

Bilden nedan är ena sidan av altanen..

Nu ska jag gå och lägga mig i soffan och BÖRJA kolla på en film..

Alla förutom min syster måste bli lite bättre på att kommentera...annars e det inge kul.. ; )
 

Lite kort om vad vi gjort och gör här i Huay Yang…

SKOLAN:

Sonen går på den nyöppnade svenska skolan här nere för tillfället. Det är den första säsongen för den här skolan i år men ägaren har även den svenska skolan på Koh Lanta. Sonens skola heter i alla fall Huay Yang Sanuk School. Eftersom sonen bara går i 6-års verksamheten än så länge så är det mer som ett paradisdagis för honom. De går mån-tors 8.30-14.00 och på fredagar går dom bara till 12.00. De har samlingar, lekstunder, lässtunder, gympa (på stranden) och olika projekt som de sysslar med olika veckor. Han trivs i alla fall väldigt bra. Varför vi ville att han skulle gå i skolan här var för att han skulle få leka och träffa kompisar framförallt. Men nu har han även börjat lära sig läsa, skriva och lärt sig ett flertal ord och siffror på Thailändska. Det kostar 7000 bath per vecka. Helt klart värt pengarna tycker jag!

SHOPPING:

Jaa alltså det finns typ ingen shopping just här där vi bor. Det är tur för annars vet jag inte hur mycket skit vi skulle vara tvungna att lämna när vi åker hem (resväskorna va ju redan fulla när vi kom hit). Men vill man shoppa loss går det utmärkt att ta en ”taxi” en timme till Hua Hin. Där finns ALLT du någonsin skulle vilja ha i stort sett (thaikopior, thailand har inte riktigt förstått vitsen med att sälja dyra äkta saker när man kan göra billigare kopior). Där finns riktigt bra restauranger, kända kedjor, marknader och köpcentrum. Det finns även en äventyrspark med djur och upplevelser. Där är det liite dyrare men inte lika dyrt som i till exempel Phuket.

DIVERSE DJUR:

Villa man kolla på vilda fria djur behöver man bara kolla ut genom fönstret. Det finns ett oändligt antal hundar som alla har sina egna områden som de ligger och slöar på. Majoriteten av hundarna har någon slags ägare men dom är aldrig kopplade och sover aldrig inomhus. Problemet är ju att de blir för många. Huay Yang Dog Rescue Center hjälper sjuka eller skadade hundar. De utför även steriliseringar och åker runt i byn och fyller på mat (ris och fiskrens) och vatten på speciella ställen. De drivs av donationer. Några av djuren vi sett eller trampat på är kossor, höns, katter, ormar, geckoödlor, tusenfotingar m.m. Villa man kolla vilda apor kan man ta taxi en halvtimme bort till en stad som heter Khiri Khan där man kan besöka en nationalpark där det bor massor med apor (jag vet inte vilken typ av apa det är). Tar man med sig en påse med papaya är du deras bästa polare tills påsen är slut. Myggen är lika äckliga här som i Norrland b t w..

ÖVRIGT:

Det är ett skönt ställe att vara på speciellt som småbarnsfamilj. Alla barn är välkomna överallt närsomhelst. Vill man festa och ragga ska man nog inte välja Huay Yang som semesterort. Här bor det nästan bara svenskar och då i den äldre åldersskalan. Thailändarna är otroligt trevliga och hjälpsamma (dom har väl inte tröttnat på oss än). Man slipper tvätta kläder och laga mat!! Självklart är det inte samma standard på någonting som det är hemma i Sverige, men det får man liksom ta när man kommer ner hit. Allt löser sig! Vi kommer garanterat komma hit igen (uppenbarligen, se tidigare inlägg av maken..)!

Nu ska jag spela lite kort med maken och kanske döda en mygga eller fem…

Snart är det bara en månad kvar här nere i paradiset och nu börjar man så smått känna ångesten inför att behöva återvända hem. Jag å andra sidan skulle ju gärna bosätta mig här på heltid, med hemresa varje sommar såklart för att träffa vänner och bekanta. Om jag skulle få drömma lite kring framtiden så skulle vi flytta ut från Sverige inom några år när de byggt ny svensk skola här som har öppet året om. Sen skulle jag lätt kunna tänka mig att leva som semipensionär i si sådär 10år tills barnen är större och ska börja gymnasiet. Ett vanligt jobb skulle inte behövas utan det skulle räcka med att leva av kapital och vinst från våra projekt. Det vore grym livskvalitet att alltid kunna följa barnen till skolan, alltid vara hemma när de kommer hem, alltid kunna hjälpa dem med läxorna, aldrig behöva laga mat om man inte vill, aldrig behöva stressa. Har dessutom räknat lite och det skulle faktiskt vara fullt möjligt.

Vi har tittat på en del fastigheter här nere då jag gärna skulle köpa något för att på det sättet säkra upp att vi kommer tillbaka :-) men som vanligt har jag ganska specifika önskemål så utbudet e ganska litet. Jag vill kunna se havet, vill att det ska vara en säker investering som helst ska ha potential att öka i värde, det ska ha 3 sovrum, det ska vara en egen tomt och gärna ha ett privat läge.

Idag slog det oss att just det hus vi hyr faktiskt passar in perfekt på alla kategorier. Enda problemet med det är att det är 20% dyrare än vad jag skulle vilja så nu ska jag bara fundera ut ett sätt att få nuvarande ägare, som är VD till ett av Sveriges största och mest välkända företag, med en årslön på flera miljoner att gå ner lite i pris. Hmmm… men jag har en plan!

Jaja… då var det då dags för mitt första inlägg. Håller med min fru (ja faktiskt) om något nu ska göras så är det lika bra att göra det ordentligt, men lägger redan in mitt veto mot att om det stjäl för mycket tid så lägger jag ner. Har tidigare haft lite tankar kring att börja blogga om alla mina projekt och affärsidéer med syftet att någonstans i kedjan tjäna pengar på det men allt har sin tid och just nu får det räcka att blogga här på kaosklubben.

04.15
Vaknar av att Moa skriker. I drömmen jag väcks ifrån får jag spö av massa gamla ex, eller egentligen av en i taget, men via nån Morphing-effekt byts ett ansikte mot ett annat likt an ansiktsmask som skickas vidare till nästa som står i kön. Shit jag tror detta är ett meddelande från ovan att jag måste arbeta vidare i mina steg…

Lägger Moa igen men precis när jag håller på att somna skriver hon igen. Försöker åter igen att återvända till drömmarnas värld men det är lönlöst nu när hjärnans hjul satts igång.

Går istället upp och gör klart en av de doorway-pages jag har gjort för en framtida webbshop. En doorway-page är för de som inte vet en hemsida speciellt utformad för att trigga och placera sig högst upp i index på ett specifikt sökord.

Spinner vidare lite på en annan idé också, nämligen att starta en egen länkkatalog. Det bör väl alla som sysslar med SEO ha för att via en sida med hög pagerank (vilket man åstakommer genom att kräva tillbakalänkning av de som vill ha med sin länk i katalogen). Hittar ett lämpligt domännamn och bestämmer mig för att använda mig av PHPld trots att jag vet att det finns enklare i WordPress men de har inte alla de funktioner jag önskar. Den bollen i rullning…

Undrar ibland om jag är normal eller rättare sagt om andra människor tänker på affärsmöjligheter 24/7 som jag. Ett litet exempel för att förklara vad jag menar.

Kl 10.15
Åker till närmaste snabbköp för att fylla på förrådet med vatten, bröd, yoghurt och annat matnyttigt. Det är varmt. På vägen in i butiken ser jag att de har en bokhylla utanför där vi turister kan köpa svenska böcker. Funderar över varför de missat affärsmöjligheten att bredvid bokhyllan ha en hylla för DVD-filmer. Hinner på väg in genom dörren fundera ut hur man bäst skulle utforma hyllan för att den skulle kunna exponera så många filmer så bra som möjligt…

Nästa sak som slår mig är varför har de inga slush-maskiner här i Thailand när det nu är så varmt och ungarna behöver dricka hela tiden, det borde ju sälja som smör precis som i länderna kring medelhavet. Känner att jag måste läsa på lite så jag tar reda på var och vem som gör de bästa maskinerna, att världens största tillverkare av syrup (extract för slush) finns i turkiet etc. Funderar på om det ska vara servicebilar eller moppar som åker runt och servar och fyller på mina slush-maskiner. Bestämmer mig för tuktuk-moppar med isbox på och vita/blå uniformer för de anställda. Funderar över hur ägandeförhållandet för slush-maskinerna ska se ut, om buktiksägaren ska köpa, hyra eller leasa maskinen. Kommer fram till att det nog är lättast att jag äger alla maskiner och bara ger butiksägaren en provision för att den får stå i hans butik. Provisionen skulle ju ändå inte behöva vara så stor eftersom slushen säkert drar dit några extra kunder vilket innebär merförsäljning i butiken. Sen kommer jag på att jag inte orkar ha massa slush-maskiner och gubbar i blå/vita overaller som åker runt och fyller på dem… 

Kl 13.30
Ska åka iväg med Taxi och handla på Tesco Lotus i Prauchuap Khiri Khan. Ser påväg in i bilen att Taxibolagets mailadress står tryckt på luckan, ngt i stil med [email protected] Tänker att han nog knappast får så många bokningar via epost med den adressen, jag försöker komma ihåg den med trots att jag tittar 10-12 gånger är det helt omöjligt. Varför har ingen hjälpt honom att regga en egen .com domän för 50:- per år så att i han i i alla fall fick en enklare mailadress typ [email protected] I bilen spinner skallen vidare på detta och tänker att nu när de ändå har ett domännamn så borde de väl ha en webbsida där man kan göra bokningar också.

Funderar hur man bäst borde bygga upp den. Här i Thailand fungerar de flesta rörelser lite så att de aldrig tackar nej till uppdrag. Vill man hyra en moppe hos nån men denne nån har alla sina moppar uthyrda så säger han självklart, -återkom om en timme, och sen ringer han sin polare (som säkert också hyr ut moppar) och som kommer över med en som han i sin tur hyr ut. Man gör helt enkelt allt för att behålla kunden och för att äga den. Ett ganska smart tänkande som tyvärr mer om mer försvinner hemma i Sverige där allt ska effektiviseras in i minsta detalj och varje steg i en affärsprocess måste kunna mätas och omvandlas till lönsamhet. Att äga sin kund innebär en garanti för framtida intäkter och att kunna mäta saker i framtiden skulle jag vara mycket intresserad av att lära mig.

Nåja, tillbaka till Taxi-businessen… Eftersom det nu är på detta sätt kommer jag fram till att det vore bäst om man gjorde ett bokningssystem som hade 2 olika klassificeringar på chaufförerna. Klass 1 för de egna chaufförerna som i första hand ska ha körningen och klass 2 för samarbetande chaufförer (när kategori 1 tar slut).  Är först inne på att bygga lösningen genom att SMS skickas till chaufförerna (först kategori 1, och sen kategori 2 förutsatt att ingen ur kategori 1 svarat och tagit körningen). Kommer sen på att SMS känns 80-tal och onödigt krångligt när snart ändå alla har smartphones. Lösningen får baseras på email och push istället.

Framme vid Tesco
Till en början är det rätt kul att springa efter ungarna på barnavdelningen bland bollar och cyklar men allt roligt har även ett slut. Som vanligt slutar shoppingbesöket i kaos med ungar som skriker och välter ut mammas ice-coffe. Thailändare lever enligt buddismen och är väldigt givmilda och vill alltid hjälp till. Det lär man barnen tidigt och det händer ofta att våra ungar får ballonger och andra leksaker från thailändska barn som deras föräldrar mer eller mindre tvingar sina barn att ge bort. Man ska ju ta seden dit man kommer så jag säger åt Moa att i sin tur ge sin ballong till en Thailänsk liten flicka som blir förvånad med glad. Moa verkar också glad så det där med att man blir lyckligare av att ge verkar ju stämma, på riktigt!

Hemma somnar jag tydligen i soffan till Beverly Hills Chihuahua 2 och vaknar kl 21 av att Robin är dryg och bråkar. Umgås med frugan några timmar innan bedtime och utformar ännu en affärsidé men nu orkar jag inte skriva mer. Tur att jag samlat alla mina anteckningar och mindmaps i ett lyxigt läderklätt block köpt på Popshop här i byn för 12 spänn. Ni får låta det säljas på auktion, when I am gone ;-)