kaosklubben

Jaja… då var det då dags för mitt första inlägg. Håller med min fru (ja faktiskt) om något nu ska göras så är det lika bra att göra det ordentligt, men lägger redan in mitt veto mot att om det stjäl för mycket tid så lägger jag ner. Har tidigare haft lite tankar kring att börja blogga om alla mina projekt och affärsidéer med syftet att någonstans i kedjan tjäna pengar på det men allt har sin tid och just nu får det räcka att blogga här på kaosklubben.

04.15
Vaknar av att Moa skriker. I drömmen jag väcks ifrån får jag spö av massa gamla ex, eller egentligen av en i taget, men via nån Morphing-effekt byts ett ansikte mot ett annat likt an ansiktsmask som skickas vidare till nästa som står i kön. Shit jag tror detta är ett meddelande från ovan att jag måste arbeta vidare i mina steg…

Lägger Moa igen men precis när jag håller på att somna skriver hon igen. Försöker åter igen att återvända till drömmarnas värld men det är lönlöst nu när hjärnans hjul satts igång.

Går istället upp och gör klart en av de doorway-pages jag har gjort för en framtida webbshop. En doorway-page är för de som inte vet en hemsida speciellt utformad för att trigga och placera sig högst upp i index på ett specifikt sökord.

Spinner vidare lite på en annan idé också, nämligen att starta en egen länkkatalog. Det bör väl alla som sysslar med SEO ha för att via en sida med hög pagerank (vilket man åstakommer genom att kräva tillbakalänkning av de som vill ha med sin länk i katalogen). Hittar ett lämpligt domännamn och bestämmer mig för att använda mig av PHPld trots att jag vet att det finns enklare i WordPress men de har inte alla de funktioner jag önskar. Den bollen i rullning…

Undrar ibland om jag är normal eller rättare sagt om andra människor tänker på affärsmöjligheter 24/7 som jag. Ett litet exempel för att förklara vad jag menar.

Kl 10.15
Åker till närmaste snabbköp för att fylla på förrådet med vatten, bröd, yoghurt och annat matnyttigt. Det är varmt. På vägen in i butiken ser jag att de har en bokhylla utanför där vi turister kan köpa svenska böcker. Funderar över varför de missat affärsmöjligheten att bredvid bokhyllan ha en hylla för DVD-filmer. Hinner på väg in genom dörren fundera ut hur man bäst skulle utforma hyllan för att den skulle kunna exponera så många filmer så bra som möjligt…

Nästa sak som slår mig är varför har de inga slush-maskiner här i Thailand när det nu är så varmt och ungarna behöver dricka hela tiden, det borde ju sälja som smör precis som i länderna kring medelhavet. Känner att jag måste läsa på lite så jag tar reda på var och vem som gör de bästa maskinerna, att världens största tillverkare av syrup (extract för slush) finns i turkiet etc. Funderar på om det ska vara servicebilar eller moppar som åker runt och servar och fyller på mina slush-maskiner. Bestämmer mig för tuktuk-moppar med isbox på och vita/blå uniformer för de anställda. Funderar över hur ägandeförhållandet för slush-maskinerna ska se ut, om buktiksägaren ska köpa, hyra eller leasa maskinen. Kommer fram till att det nog är lättast att jag äger alla maskiner och bara ger butiksägaren en provision för att den får stå i hans butik. Provisionen skulle ju ändå inte behöva vara så stor eftersom slushen säkert drar dit några extra kunder vilket innebär merförsäljning i butiken. Sen kommer jag på att jag inte orkar ha massa slush-maskiner och gubbar i blå/vita overaller som åker runt och fyller på dem… 

Kl 13.30
Ska åka iväg med Taxi och handla på Tesco Lotus i Prauchuap Khiri Khan. Ser påväg in i bilen att Taxibolagets mailadress står tryckt på luckan, ngt i stil med [email protected] Tänker att han nog knappast får så många bokningar via epost med den adressen, jag försöker komma ihåg den med trots att jag tittar 10-12 gånger är det helt omöjligt. Varför har ingen hjälpt honom att regga en egen .com domän för 50:- per år så att i han i i alla fall fick en enklare mailadress typ [email protected] I bilen spinner skallen vidare på detta och tänker att nu när de ändå har ett domännamn så borde de väl ha en webbsida där man kan göra bokningar också.

Funderar hur man bäst borde bygga upp den. Här i Thailand fungerar de flesta rörelser lite så att de aldrig tackar nej till uppdrag. Vill man hyra en moppe hos nån men denne nån har alla sina moppar uthyrda så säger han självklart, -återkom om en timme, och sen ringer han sin polare (som säkert också hyr ut moppar) och som kommer över med en som han i sin tur hyr ut. Man gör helt enkelt allt för att behålla kunden och för att äga den. Ett ganska smart tänkande som tyvärr mer om mer försvinner hemma i Sverige där allt ska effektiviseras in i minsta detalj och varje steg i en affärsprocess måste kunna mätas och omvandlas till lönsamhet. Att äga sin kund innebär en garanti för framtida intäkter och att kunna mäta saker i framtiden skulle jag vara mycket intresserad av att lära mig.

Nåja, tillbaka till Taxi-businessen… Eftersom det nu är på detta sätt kommer jag fram till att det vore bäst om man gjorde ett bokningssystem som hade 2 olika klassificeringar på chaufförerna. Klass 1 för de egna chaufförerna som i första hand ska ha körningen och klass 2 för samarbetande chaufförer (när kategori 1 tar slut).  Är först inne på att bygga lösningen genom att SMS skickas till chaufförerna (först kategori 1, och sen kategori 2 förutsatt att ingen ur kategori 1 svarat och tagit körningen). Kommer sen på att SMS känns 80-tal och onödigt krångligt när snart ändå alla har smartphones. Lösningen får baseras på email och push istället.

Framme vid Tesco
Till en början är det rätt kul att springa efter ungarna på barnavdelningen bland bollar och cyklar men allt roligt har även ett slut. Som vanligt slutar shoppingbesöket i kaos med ungar som skriker och välter ut mammas ice-coffe. Thailändare lever enligt buddismen och är väldigt givmilda och vill alltid hjälp till. Det lär man barnen tidigt och det händer ofta att våra ungar får ballonger och andra leksaker från thailändska barn som deras föräldrar mer eller mindre tvingar sina barn att ge bort. Man ska ju ta seden dit man kommer så jag säger åt Moa att i sin tur ge sin ballong till en Thailänsk liten flicka som blir förvånad med glad. Moa verkar också glad så det där med att man blir lyckligare av att ge verkar ju stämma, på riktigt!

Hemma somnar jag tydligen i soffan till Beverly Hills Chihuahua 2 och vaknar kl 21 av att Robin är dryg och bråkar. Umgås med frugan några timmar innan bedtime och utformar ännu en affärsidé men nu orkar jag inte skriva mer. Tur att jag samlat alla mina anteckningar och mindmaps i ett lyxigt läderklätt block köpt på Popshop här i byn för 12 spänn. Ni får låta det säljas på auktion, when I am gone ;-)